torsdag 3 april 2008

Handen på Hjärtat…för barnens skull!

De vuxnas agerande mot och omsorger om barn (och tonåringar) bygger på de egna erfarenheterna under uppväxten. De värderingar, kunskaper och förmågan tll att skapa trygghet och samvaro präglar barnet och blir en viktig plattform för barnet i sin vuxna gestalt.

Därför är alla vuxna i olika sammanhang medansvariga för hur barnen blir och också mår som vuxna. Är människor som exempel under uppväxten generösa med kärlek blir barnets generöst med kärlek. Och tvärtom. Men, det handlar om så mycket mer än att ge kärlek till barnet. Barnet behöver som komplement till kärlek också vis forstran, lära sig ta ansvar för allt levande och att också kunna stå för sig och sitt, utan att vara aggressiv och egoistisk…. Det handlar om en balans i allting. Ja, barn behöver också kunna få utlopp för sin inre energi till exempel i naturen. Liksom att få uttrycka sig själv på olika sätt i kreativa och skapande sammanhang. Dessutom behöver barnet förstå vikten av en hälsosam livvstil och respekt inför och omsorg om allt levande.

Det är barnets fullständiga rätt att födas för att få allt detta; kärlek, respekt, hälsosam miljö och föda! Och det är den vuxne som ska tillgodse alla dessa behov. Varför vill man annars låta ett barn födas till denna värld? Om det inte är bara för sin egen skull, måste man ju vilja det för barnets skull också – eller hur? Men med en värld som är så splittrad, stressad och på många sätt ohälsosam som den vi nu lever i, under ”klimathotets tid”, där många vuxna i olika positioner och roller inte ser till barnens verkliga behov är det svårt. Men om vi tänker oss in i barnets situation, försöker identifiera oss med vad barnet skulle vilja, vad barnet egentligen känner, och vad som är bäst för barnet – inte för den vuxne - så är det lättare att se till behoven utifrån vad barnet behöver för sitt väl och ve. I stressens tidevarv är det många som sätter barn framför datorn/TVn och hastigt värmer färdiglagad mat. Eller pratar i telefon med ett gnällande barn i famnen som skulle behöva få kramas om. Eller svarar i mobil eller SMSár undr lek med barnet i sandlådan eller på promenad i parken. Eller köper olika prylar och leksaker som roar barnet för en stund…Men. Handen på hjärtat. Är det verkligen vad barnet har behov av? Är det av kärlek, av respekt och för att ge barnet möjlighet till bra hälsa och bra miljö för sitt eget välmående, som en vuxen gör liknande saker?

Varför inte laga till nyttig mat som tar litet längre tid tillsammans med barnet istället för att värma färdiglagat? Varför inte säga till personen i andra ändan av luren att ”vi talar när jag har mer tid”? Varför inte vara NÄRVARANDE med barnet och ge det all uppmärksamhet i sandlådan och parken och strunta i att svara mobilen och SMS´a? Varför inte tänka på hur många prylar som tillverkas på bekostnad av jordens resurser (plastmaterial t ex) genom att låta bli att köpa en massa ondöda leksaker och ge barnet fler lekstunder med en person, kanske mamma eller pappa, istället? Kanske genom att måla och teckna så att barnets inre får komma till uttryck?

Handen på Hjärtat…